"Å, vad den följande dagen var lång! Vad balen tycktes fjärran! Vad var det som gjorde, att så lång tid tycktes ha förflutit sedan morgonen i förrgår och kvällen idag? Hennes resa till Vaubyessard hade åstadkommit ett gapande hål i hennes liv, likt dessa stora rämnor, som ett oväder ibland på en natt urholkar i bergen. Hon fann sig emellertid i sitt öde. Hon låste andäktigt in i sin byrå sin vackra toalett, ja ända till sina sidenskor, vilkas sulor gulnat på salonggolvets hala vax. Minnena från denna bal blev alltså en sysselsättning för Emma. Varje onsdag tänkte hon, då hon vaknade:
"Nu är det 8 dagar, nu är det tre veckor sedan jag var där! och så småningom bleknade fysionomierna i hennes minne, hon glömde melodien till kadriljen, hon såg inte längre tydligt framför sig livréerna och rummen. Kort sagt: detaljerna försvann, men saknaden var kvar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar