Jättebra skrivet, gör en sak i taget, du hinner göra många, många saker då,,,,om något är fult, tex ett rum, btrum då, men gör det inte till huvudsaken,,,ibland kanske man ska göra något fast rummet är fult,,,o jag tror man kan ta lika bra bilder i antarktis som spanien, fast på olika sätt,,,men det är väl inget problem för dig,,,du kan väl ta bilder var du vill,,,fast tar man bra bilder i skövde, så tar man bra bilder i paris eller stockholm.. peppe
Hmm Maja jag känner igen mig sjukt mycket i det du skriver... Men precis som man ändrade livsperspektiv efter att man var barn (för att inte tala om många andra perspektiv som kommit och gått genom åren eller hur) så kommer säkert allt att återigen se ut på ett annat sätt för en om några år.
Det finns alltid fina saker med nuläget som även dom kommer evaporera så småningom, i och med det gäller det väl att andas igenom det som väl är fint och inspirerande just nu så mycket som det går eftersom det också är tillfälligt, och låta det otrevliga få finnas där men samtidigt inte låta det störa det som väl är trevligt och fint.
Sedan känner jag igen mig jätte mycket i din Jeff Buckley... -indykning, fast min sorg eskapism var (och är lite fortfarande) John Frusciante, ett annat melankoliskt musikgeni(med vikt på hans "early years" då han dessutom knarkade ner sig, som jag grät över hans misär fast det hänt för flera år sen). När jag var som mest inkörd på honom och sorgen som medfördes av det vart jag fullständigt allergisk mot människor som verkade glada över huvudtaget hehe. Oj vilken lång kommentar det blev... jaja, det finns i alla fall bara en sak som är varande i livet och det är förändringen i sig. Det faktumet är faktiskt en trygghet för det indikerar även att man kommer byta livsperspektiv många gånger framöver... Det ser jag personligen MYCKET fram emot =). Kram
Hej Lisa, ja problemet är väl att jag har svårt att tycka att särskilt mkt är särskilt roligt. eller jag kan tycka det en stund men sen bryter jag plötsligt ihop och gråter, det kan hända när som helst det är det som är det skumma. Kan inte kontrollera mitt humör. Ja g borde lyssna på John Frusciante, eller så borde jag inte det :P.... har inte du prtat om honom förut, känner igen det där roliga namnet... Ja jag brukar titta på videor av j.b och gråta över att alla som gjort bra saker och som har hjärta har dött. Jag gillar att du har skrivit Lisa (kolonidotter) hahaha. Kram!
3 kommentarer:
Jättebra skrivet, gör en sak i taget, du hinner göra många, många saker då,,,,om något är fult, tex ett rum, btrum då, men gör det inte till huvudsaken,,,ibland kanske man ska göra något fast rummet är fult,,,o jag tror man kan ta lika bra bilder i antarktis som spanien, fast på olika sätt,,,men det är väl inget problem för dig,,,du kan väl ta bilder var du vill,,,fast tar man bra bilder i skövde, så tar man bra bilder i paris eller stockholm..
peppe
Hmm Maja jag känner igen mig sjukt mycket i det du skriver... Men precis som man ändrade livsperspektiv efter att man var barn (för att inte tala om många andra perspektiv som kommit och gått genom åren eller hur) så kommer säkert allt att återigen se ut på ett annat sätt för en om några år.
Det finns alltid fina saker med nuläget som även dom kommer evaporera så småningom, i och med det gäller det väl att andas igenom det som väl är fint och inspirerande just nu så mycket som det går eftersom det också är tillfälligt, och låta det otrevliga få finnas där men samtidigt inte låta det störa det som väl är trevligt och fint.
Sedan känner jag igen mig jätte mycket i din Jeff Buckley... -indykning, fast min sorg eskapism var (och är lite fortfarande) John Frusciante, ett annat melankoliskt musikgeni(med vikt på hans "early years" då han dessutom knarkade ner sig, som jag grät över hans misär fast det hänt för flera år sen). När jag var som mest inkörd på honom och sorgen som medfördes av det vart jag fullständigt allergisk mot människor som verkade glada över huvudtaget hehe.
Oj vilken lång kommentar det blev... jaja, det finns i alla fall bara en sak som är varande i livet och det är förändringen i sig. Det faktumet är faktiskt en trygghet för det indikerar även att man kommer byta livsperspektiv många gånger framöver... Det ser jag personligen MYCKET fram emot =). Kram
Hej Lisa, ja problemet är väl att jag har svårt att tycka att särskilt mkt är särskilt roligt. eller jag kan tycka det en stund men sen bryter jag plötsligt ihop och gråter, det kan hända när som helst det är det som är det skumma. Kan inte kontrollera mitt humör.
Ja g borde lyssna på John Frusciante, eller så borde jag inte det :P.... har inte du prtat om honom förut, känner igen det där roliga namnet... Ja jag brukar titta på videor av j.b och gråta över att alla som gjort bra saker och som har hjärta har dött.
Jag gillar att du har skrivit Lisa (kolonidotter) hahaha. Kram!
Skicka en kommentar