Sänk din blick och låt mig veta
att du betraktar endast mitt hjärta
vem stämde din röst som likt en istapp hugger mig ur min kropp
lyft mig ur mitt namn och se om min form ska bestå stabil

De svarta hål som lockar bakom portar av kristaller
må ha stulit mina båda ögon med sin turbulenta kraft
och blodet ha sugits ur mig
som tjock violett saft

Du gav mig himlen till stafli och därtill dess mantell som väntar på att smyckas
grunden är lagd, endast Gud kan få stjärnor att lossna och ryckas

men där mitt ark inte täckts av stjärnstoft och grus
vill jag i tystnad rista in ditt ljus
Du sover bredvid mig till melodin av himlavalvets brus
sömnen infinner sig inte nu
Den jag betraktar vid min sida

är Du